Det är viktigt att våra universitet planeras så att naturliga mötesplatser skapas.
De oplanerade mötena är befruktande och stimulerande för den akademiska dialogen.

Linköpings Universitet har ett helt omedvetet sätt att anordna dessa mötesplatser.

På bilden till höger, utanför Humanistiska Biblioteket, ser vi den unika ‘svensksoffan’. Alla vänder ryggen mot alla, ingen behöver se någon i ögonen.

Man kan också slå sig ner utanför Origo, administrationsbyggnaden.
De fasta bänkarna är dock vända med ryggen mot eftermiddagssolen och mot gångstråket varifrån bilden är tagen. Det är där alla passerar.

Men så ser man heller aldrig någon sitta där…

 

När man väl har ställt en grupp bänkar vända mot varandra runt ett bord, har man ställt dem så långt från varandra att alla ändå inte har kontakt med varandra eller tillgång till bordet.

Skapa nya sittgrupper som är attraktiva och där man naturligt kan mötas och samtala fler än två och två!

Se som kontrast:

’vackert på stan 04’

16 okt 1998